who needs food?

Tro inget annat än att jag älskar mitt barn över allt annat och alltid!

Imorse var jag så sjukt seg och jag skulle ha morgonpasset, ca 06:30-07:30 och sen hela dagen. Men som tur var stannade Ida kvar i sängen med mig och hämtade sedan Julio till sängen. Där låg vi och myste en bra stund! Det är sådana här stunder som gör det värt att ha ett barn. Att efter en lien tids tjurande så får man ett leende och hela dagen är räddad.

Sen efer ett tag när vi myst färdigt så var vi tvugna till att gå till Jenny (vår bvctant!) och lära oss hur och vilken mat Julio kan äta. Det är typ allt förutom några saker som inte ens jag äter så detblir nog inga problem!
Det vi kommer att göra är att ta den mat vi äter innan vi saltar maten och sen mixar den till honom. så slipper vi hålla på med massa annat till honom. sen mellan målen så får han lie frukt så klarar han sig nog. Det ska bli sjukt spännande at se

Sitter och tittar på Andra världskriget i färg och funderar på hur man ska berätta detta för Julio. Hur ska berätta för sitt barn om liv och död. Hur vi människor kommer att lämna jordriket och fara till en annan plats. Jag och ida vet iallefall vad vi ska berätta för Julio vilken plats vi kommer till sen när vi åker vidare. Men tänk på hans framtida husdjur, vad ska vi säga till han när de dör, förmodligen samma som människan!

Nu ligger Julio och sover. Det är så lugnt och tyst men man saknar honom. Konstigt att man saknar honom efter bara en liten stund. Fast det är trots allt min lille påg, min påg!

än så länge har han varit super snäll. älskat honom hela dagen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0